Redan i rubriken i det här inlägget begick jag samma misstag som alla i Sverige begår. Vi behandlar Afrika som ett land snarare än som en kontinent eller världsdel. Det är som att säga att jag var på semester i Europa när jag egentligen pimplade sangria liggandes i en solstol i Spanien. Då säger vi konstigt nog att vi varit på semester i Spanien.
Min bror, som är yngre än mig, är en person jag ser upp till väldigt mycket. Det naturliga är väl att en yngre bror ser upp till sin storebror än vice versa. Så är inte fallet här.
Jag hyser stor respekt för Joakim eftersom han vågar resa runt i de minst demokratiserade, och mest riskfyllda, länder vi har på vår jord. Han har t.ex. kollat läget i Afghanistan, mitt under brinnande krig mellan Al Quida och USA.
Bildtext: Skriver om Chang’aa-produktion, vapenhandel och terrorism i Dandora, Nairobi. Drycken på bilden är inte längre olaglig, även om produktionssättet är det.
Han har haft en speciell kärlek till Afrika, och då främst Östafrika. Det finns olika deinitioner på Östafrika, men i hans fall handlar det om Kenya, Tanzania, Uganda, Rwanda och östra Kongo. Sedan några månader har han bott i en stad i östra Kongo, på gränsen till Rwanda. Något jag lärt mig av hans besök i Kongo under den senaste tiden är de enorma prisskillnader på livsmedel som finns i området. När hans Kongolesiska visum gick ut var han tvungen att åka tillbaka till Rwanda för att förnya detta. Samtidigt var det väldigt lägligt att köpa på sig så mycket mat som möjligt eftersom priserna är ungefär 10 gånger så höga på andra sidan gränsen.Tonfisk var tydligen hårdvaluta.
Nu har hans Afrikanska äventyr snart lidit mot sitt slut. Hans relativt nyfunna kärlek Nadia ska återvända till Berlin för fortsatta studier i statsvetenskap. Han ska återvända till Sverige och en anställning på Aftonbladet.
Detta inlägg är en kärleksförklaring till min bror som varit hemifrån på tok för länge. I skrivande stund sitter han nog på ett flyg mot Istanbul, för vidare transport till Arlanda. Imorgon hämtar jag upp honom på terminal 5 i civiliserade och industriellt utvecklade Sverige där vi diskuterar om vi ska kalla våra söner och döttrar hen, han eller hon.
Lämna ett svar