I skrivande stund på söndagkvällen den 13 maj går det på SVT2 en dokumentär om glödlampor och planerat åldrande. En företeelse som tog sin början under 1920-talet. Den hade till syfte att göra apparater obrukbara efter en viss tid för att få konsumenterna att köpa en ny produkt. Detta har bidragit till den kraftiga tillväxt vi upplevt under 1900-talet och samtidigt gett fler arbetstillfällen i Nordamerika och Europa. Nu för tiden när tillverkningen sker i utvecklingsländer går vi miste om arbetstillfällena, medan tillverkarna får behålla tillväxten.
Glödlampor är ett bra exempel eftersom de från början tillverkades för att hålla så länge som möjligt. Efter ett tag såg man däremot fördelen med att tillverka glödlampor som höll ”lagom länge”. En livslängd som folk kunde acceptera, t.ex. ett år. På så sätt kunde man försäkra sig om att glödlampor var en produkt som ständigt skulle kunna produceras och säljas i stora volymer.
Jag har förståelse för att tillväxten behövs för att hålla hjulen i rullning, men samtidigt vill jag inte att det sitter en timer i datorn jag just nu skriver på. En timer som gör att den i praktiken kommer sluta att fungera om kanske 3 år. Jag vill kunna fortsätta använda den här datorn även efter det, även om jag kanske har köpt en ny dator av prestandaskäl. Om den fortfarande uppfyller mina krav på prestanda känns det ju bara onödigt att köpa en ny, men jag kanske är tvungen på grun av det planerade åldrandet.
En lösning på detta problem kan vara att ändra den lagstiftade garantin från två till fem eller tio år. Att tvinga tillverkarna att ersätta en produkt som inte håller i tio år. Det skulle kanske inte slå så hårt mot tillväxten som många tror, eftersom människor idag har ett ganska kraftigt prylberoende. Folk köper nytt trots att de produkter med planerat åldrande inte ens slutat fungera.
Lämna ett svar